Sammanfattning av Midnattsolsrallyt 2017
Morgan Björn hade tydligen bestämt sig för att om möjligt köra detta mytomspunna rally, en tävling han testat på redan 2013, den gången i Karlstad som huvudort. Nu 2017 var det alltså dags igen. Jag tackade för förtroendet när jag fick frågan om att sitta som motvikt i högerstolen, men det innebar ett visst huvudbry eftersom jag redan tillfrågats av ett annat Team. Nu behövde jag inte fundera särskilt länge, och ett par dagar senare var saken avgjord. Det skulle bli V4a åkning i Vimmerby för min del.
Morgan var ju ingen ny bekantskap precis. Vi hade 2 framträdanden tillsammans sedan tidigare. Med spänning inväntade vi besked om vi skulle få förmånen att delta, eller skulle vi rentav bli bortgallrade. Vi fick ett glatt och tillika positivt besked, ”Ni får åka”. Saaben fick en ny välbehövlig växellåda, samt en noggrann genomgång inför den tuffa prövning som väntade. Just växellådan har varit ett litet bekymmer på Morgans ögonsten, men ett finfint genomfört genrep i Gästabudstrofen några veckor innan den stora prövningen gav vid handen att grejerna håller. Ett visst lugn infann sig och dagarna räknades ner, en efter en tills det var dags för den stora drabbningen i Vimmerby.
Men som sagt , allt kan hända i Rally, vilket alla invigda vet. Själva tävlingen började på Onsdagens förmiddag med obligatorisk besiktning, vilket löpte på utan problem. Sedan kom det som alla Rallyåkare väl känner till,,, väntan och åter väntan. När det sedan äntligen var dags för själva rejset att starta, hade klockan hunnit passera Bolibompa dags.
En kort 3,2 kilometers sträcka i Hultsfred fick utgöra startskottet på årets höjdpunkt. Skulle känslan och samarbetet i bilen fungera nu när avsaknaden av noter gjorde sig påmind? Det fick liksom gå ändå. Turligt nog har Morgan rutin i stora lass, och känner sin V4a utan och innan, så jag var inte särskilt orolig i det fallet.
Torsdagen dag 2.
Nu började Msr 2017 på riktigt. Drygt 18 km ss var dagens första utmaning. Och här gjorde det ont på riktigt. Nej inte fysiskt, men i rallyhjärtat när Saaben fick ta redigt mycket stryk på bitvis mycket dålig väg, och då menar jag Mycket dålig väg. Traktor hade varit rätt redskap på dylika vägar. Gamla fina rally rariteter får inte utsättas för dylikt underlag. Några riktigt stora stenar krökte avgasröret under bilen, vilket resulterade i att en grenrörspackning tackade för sig och V4an ökade i decibell. Nåja, det fanns verkligt fina partier också på ss1, tex dom sista kilometrarna innan målet var en njutning och passade Saaben som handen i handsken. Resten av dagen brummade vi vidare och visst kändes viss oro över om grenröret skulle hänga med till kvällen. Tyvärr var ss4 lite av traktorväg den också, vilket många av toppförarna i efterhand svor sig högröda över.
Efter välbehövlig kvällsservice på bil och nattvila för personal, tog vi oss an nästa etapp.
Ni hade vi bara lovord att ösa över vilka fina vägar Fredagen etapp bjöd oss på. Inte minst Ränneslätt i Eksjö. Där trivdes både Morgan och jag, och säkert Saaben också om man ställt frågan.
Efter ytterligare en natts vila skulle det hela avslutas med drygt 60 km Smålänsk grusväg av det slingrigaste slaget. Skulle bilen hålla? Skulle växellådan palla ytterligare 1 dag tuff och skoningslös körning? Både jag och Morgan lyssnade efter främmande ljud, för visst blir man lite nojjig i en rallybil och lyssnar på allt, speciellt när man kommit så här långt in i tävlingen.
Det höll hela vägen. Sista sträckan var över 3 mil lång, ja ni läste rätt, 3 mil!!! så bjöd den självklart på helt underbar rallyåkning, en njutning rent av. Och det kändes verkligen riktigt gött att få uppleva Msr 2017, trots att vi vid det här laget började bli både trötta och slitna och hade rejäl träsmak där bak.
Många lurtigheter senare kunde vi pusta ut, vi hade klarat det hela. Över 80 mil transport och 18 mil ss hade övervunnits. Placering var inte det viktigaste denna gången, det var själva upplevelsen totalt sett som gladde oss. Tror vi kom 72a totalt av 160 startande, och typ 21 i klassen. Tyvärr föll många medtävlare på det beryktade målsnöret, då de sista 100 metrarna blev Rallyts stora snackis och lämnade ett tråkigt slutintryck, och mångas rally slutade med stukade bilar och besvikelse, så nära, men ändå så långt ifrån för vissa. Men det är en annan historia.
Nästa drabbning kommer redan nu på lördag då Slottssprinten väntar oss. Påt igen!
Över and out från han i högerstolen.
Erik Karjula