Väckarklockan hade ställts på 04:55, och den ringde obönhörligt.” Erik,,, skärp dig,, det är dags för rallymatch i Katrineholm,” och du har inte tid att ligga här och dra dig.”  Sagt och gjort, färdiga mackor hade gjorts i ordning redan kvällen innan, och kaffebryggaren var redan laddad för att i arla morgonstund fräsa ur sig ett par koppar java.

Om jag ska vara helt ärlig, vilket man ju ska sträva efter,  så var inte suget efter rally så där värst kraftigt  denna morgon.  Sängen hade varit det naturliga valet om Jag fått bestämma.    Jag och Morgan hade ju som bekant slitit på Småländska grusvägar veckan innan i en utsträckning vi amatörer sällan får uppleva. Och möjligen fanns en viss mättnad kvar efter Msr, så allt gick en aning trögt denna lördagsmorgon.

Nåväl, det var bara att styra kosan mot Eriksbergs slott dryga milen utanför Katrineholm. För hur det än är,,  Om slottet inbjuder till rallyfest, då ställer man självklart upp. Väl på plats anslöt Morgan Björn med Jimmy från serviceteamet upp vid anmälan och besiktning, vilket som brukligt fungerade utan mankemang. Men sedan var det ju detta med vädret. Prognosen hade lovat ca 10 mm regn, och för en gångs skull fick metrologerna rätt, minst 10 mm kom nerskvalandes inom några timmar straxt innan start, något vi självklart förbannade.

Själva rallyt startade redan vid 09:30 som är ganska tidigt i dessa samanhang. Men så var det bestämt eftersom ca 220 gasglada ekipage fått okej att starta. Skulle alla komma i mål samma dygn var det tidig start som gällde. Nu hade vi för vår del en ganska lugn förmiddag eftersom vi fått startnummer 110, och därmed rullade ut vid 11:30 rycket.

Dags för tävlingens enda vinkel 4a att ställa sig i startledet. Ss 1 bestod av 1,3 mil trevlig sörmländsk byväg, någorlunda snabb i början, medans slutet var kurvig värre. Sträckan hade redan skördat ett antal offer. Men vi kom till målet på sträckan, dock utan särskilt bra tid. Och det var väl här både jag och Morgan kände att det inte var vår bästa dag i karriären. Men vi kämpade på som om inget hänt. Ss 2 fungerade ungefär som den första, dvs någorlunda.  Både ss1 och 2 var hala som såpa, och min notläsningen var definitivt inget att skryta med, kantigt och orytmiskt. En dålig codriverdag helt enkelt. Sån händer.

Dags för service. Inga synliga eller ljudliga fel på bilen, trots att vi träffat ett hål i vägen på ss2 som mer kan jämföras med en krater på månen. Sedvanlig påfyllning av bensin och allmän check.  Och dags för dom 2 avslutande ss. Tyvärr höll min dåliga dag i sig, och Morgan klagade på sin tillika dåliga tajmning i körning och kordination.  Trots allt är vi ganska nöjda. En 7de plats gav ändock några poäng till Team Morgan Björn, som i och med detta tar lite välbehövlig semester.

Näste drabbning är visst Kullings den 5/8. Får se vem som bisitter Morgan där, Eka eller jag.

Över and out från han i högerstolen.                      Erik Karjula

Sammanfattning av Midnattsolsrallyt 2017

Morgan Björn hade tydligen bestämt sig för att om möjligt köra detta mytomspunna rally, en tävling han testat på redan 2013, den gången i Karlstad som huvudort. Nu 2017 var det alltså dags igen. Jag tackade för förtroendet när jag fick frågan om att sitta som motvikt i högerstolen, men det innebar ett visst huvudbry eftersom jag redan tillfrågats av ett annat Team. Nu behövde jag inte fundera särskilt länge, och ett par dagar senare var saken avgjord. Det skulle bli V4a åkning i Vimmerby för min del.

Morgan var ju ingen ny bekantskap precis. Vi hade 2 framträdanden tillsammans sedan tidigare. Med spänning inväntade vi besked om vi skulle få förmånen att delta, eller skulle vi rentav bli bortgallrade. Vi fick ett glatt och tillika positivt besked, ”Ni får åka”.  Saaben fick en ny välbehövlig växellåda, samt en noggrann genomgång inför den tuffa prövning som väntade. Just växellådan har varit ett litet bekymmer på Morgans ögonsten, men ett finfint genomfört genrep i Gästabudstrofen några veckor innan den stora prövningen gav vid handen att grejerna håller. Ett visst lugn infann sig och dagarna räknades ner, en efter en tills det var dags för den stora drabbningen i Vimmerby.

Men som sagt , allt kan hända i Rally, vilket alla invigda vet. Själva tävlingen började på Onsdagens förmiddag med obligatorisk besiktning, vilket löpte på utan problem. Sedan kom det som alla Rallyåkare väl känner till,,, väntan och åter väntan. När det sedan äntligen var dags för själva rejset att starta, hade klockan hunnit passera Bolibompa dags.

En kort 3,2 kilometers sträcka i Hultsfred fick utgöra startskottet på årets höjdpunkt. Skulle känslan och samarbetet i bilen fungera nu när avsaknaden av noter gjorde sig påmind? Det fick liksom gå ändå. Turligt nog har Morgan rutin i stora lass, och känner sin V4a utan och innan, så jag var inte särskilt orolig i det fallet.

Torsdagen dag 2.      
Nu började Msr 2017 på riktigt. Drygt 18 km ss var dagens första utmaning. Och här gjorde det ont på riktigt. Nej inte fysiskt, men i rallyhjärtat när Saaben fick ta redigt mycket stryk på bitvis mycket dålig väg, och då menar jag Mycket dålig väg. Traktor hade varit rätt redskap på dylika vägar.  Gamla fina rally rariteter får inte utsättas för dylikt underlag.  Några riktigt stora stenar krökte avgasröret under bilen, vilket resulterade i att en grenrörspackning tackade för sig och V4an ökade i decibell.  Nåja, det fanns verkligt fina partier också på ss1, tex dom sista kilometrarna innan målet var en njutning och passade Saaben som handen i handsken. Resten av dagen brummade vi vidare och  visst kändes viss oro över om grenröret skulle hänga med till kvällen. Tyvärr var ss4 lite av traktorväg den också, vilket många av toppförarna i efterhand svor sig högröda över.

Efter välbehövlig kvällsservice på bil och nattvila för personal, tog vi oss an nästa etapp.
Ni hade vi bara lovord att ösa över vilka fina vägar Fredagen etapp bjöd oss på. Inte minst Ränneslätt i Eksjö. Där trivdes både Morgan och jag, och säkert Saaben också om man ställt frågan.

Efter ytterligare en natts vila skulle det hela avslutas med drygt 60 km Smålänsk grusväg av det slingrigaste slaget.  Skulle bilen hålla? Skulle växellådan palla ytterligare 1 dag tuff och skoningslös körning?  Både jag och Morgan lyssnade efter främmande ljud, för visst blir man lite nojjig i en rallybil och lyssnar på allt, speciellt när man kommit så här långt in i tävlingen.

Det höll hela vägen.  Sista sträckan var över 3 mil lång,  ja ni läste rätt, 3 mil!!! så bjöd den självklart på helt underbar rallyåkning, en njutning rent av.  Och det kändes verkligen riktigt gött att få uppleva Msr 2017, trots att vi vid det här laget började bli både trötta och slitna och hade rejäl träsmak där bak.

Många lurtigheter senare kunde vi pusta ut, vi hade klarat det hela. Över 80 mil transport och 18 mil ss hade övervunnits. Placering var inte det viktigaste denna gången, det var själva upplevelsen totalt sett som gladde oss. Tror vi kom 72a totalt av 160 startande, och typ 21 i klassen. Tyvärr föll många medtävlare på det beryktade målsnöret, då de sista 100 metrarna blev Rallyts stora snackis och lämnade ett tråkigt slutintryck, och mångas rally slutade med stukade bilar och besvikelse, så nära, men ändå så långt ifrån för vissa. Men det är en annan historia.

Nästa drabbning kommer redan nu på lördag då Slottssprinten väntar oss. Påt igen!

Över and out från han i högerstolen.
Erik Karjula